Jag längtar efter att se stjärnorna på riktigt. Som man gör i bergen, i skärgården, och på Åland. Jag längtar efter att stå med huvudet bakåtböjt och glo tills det gör ont i nacken och jag har tappat bort mig själv. Och hittat mig själv igen. Jag längtar efter sus i träden och tystnad runt hörnen. Jag längtar till mitt andra hem, min ö med röda och just nu väldigt kalla klippor.