Ni kanske vet hur det är. Man går omkring och tror att man vet så väl hur saker och ting ska vara. Hur man vill att saker och ting ska vara. Så vaknar man en morgon och är tom. Tom i huvudet, tom i hjärtat. För någonting är fel. Något som antagligen legat och skavt hur länge som helst. Men man har inte lyssnat med kroppen. Inte med någon del alls faktiskt. Inte på riktigt. Man har rent ut sagt skitit i det hur länge som helst. Och nu går det inte längre. Vad gör man då? Tar sin lilla familj och flyttar till Bahamas? Struntar i sin examen och söker en sotarutbildning bara för att man är rädd för höjder? Vad gör man när man inte vet hur man tar nästa steg?
