Sitter snett mittemot en ung tjej på tåget. Svarta träningstights, rosa linne, det ljusa, långa håret i en hög svans och de mörkt skuggade ögonlocken riktade ned mot mobilen. Hon knappar på luren med sina små, svartmålade naglar. Höstsolen lyser på hennes ljusa kinder och hennes öppna, oskyldiga ansikte kastar mig 20 år bakåt i tiden och jag önskar att hon kunde se sig själv med mina ögon.
För jag kan se hur hon oroligt biter sig i kinden, hur ögonen flackar när hon funderar. Jag önskar att hon visste vad jag känner med henne. Kanske har känt exakt som hon i denna sekund. Jag önskar att hon kunde få en ögonblicksbild av sin egen och universums grandiosa storhet, och att hon kunde känna livets alla möjligheter i varje cell i sin kropp. Just nu. <3